Jesus ska komma tillbaka

Idag är det Kristi himmelfärdsdagen och Jesus ska komma tillbaka till oss människor här på jorden. Ingen vet när, förutom Gud fadern själv. Det viktigaste är inte när Han kommer tillbaka, utan det viktigaste är att Han kommer att komma tillbaka. Det viktigaste är inte i vilken ordning som allt kommer hända i sista tiden, utan det viktigaste är att vi är beredda på att Jesus ska komma tillbaka. Det viktigaste är inte hur exakt allt kommer att ske i den tiden som Bibeln talar om, utan det viktigaste är att du och jag har det rätt ställt med Gud. Jag tror att Gud längtar efter den dagen då Han ska sände Jesus tillbaka till den mänskliga världen. Och när jag ser all ondska i världen, så önskar jag att Jesus snart ska komma tillbaka. Vi kristna ska leva i nuet, men samtidigt vara redo för Jesus återkomst. Det bästa vi kan göra under tiden när vi väntar på Jesus är att vara goda medmänniskor, hjälpa människor som behöver hjälp på olika sätt, vittna för människor om Jesus och ha en nära relation till Gud. Tänk vilken dag det kommer att bli då Jesus ställer sina fötter återigen på Oljeberget.

Ett gästinlägg från Göran Schmidt som är ordförande i föreningen Genesis

Anta att du kommer hem från jobbet en helt vanlig måndag. Du är högst medveten om att du försov dig i morse och lämnade lägenheten i en enda röra, speciellt som du hade ett rejält kalas under helgen och hade varit för trött för att städa upp när gästerna väl hade gått. Eftersom du inte hann med att äta lunch på jobbet är du nu inte bara mentalt tyngd av insikten att du ligger efter med städning och diskning, utan dessutom rejält hungrig och behöver handla och laga mat.

Nu sätter du nyckeln i låset, vrider om och öppnar dörren. Konstigt. Det lyser i farstun. Glömde jag släcka i morse? Vänta nu – det luktar mat. Omtumlad och aningen skrämd kikar du in i din lägenhet. Allting är städat, det luktar fräscht, varje sak på sin plats med millimeterprecision. Du kikar in i vardagsrummet. Bordet är dukat, silverbesticken putsade, på bordet står tända ljus och på ett uppläggningsfat ligger en skivad oxfilé med en perfekt stekyta och intill står ett fat med en härligt doftande, gyllengul potatisgratäng och några tallrikar med smörstekta grönsaker.
Drömmer jag? Du ser dig förvånat omkring. Hallå! Är det nån där? Tyst som i graven. Kikar i hela lägenheten. Inte en själ. Förundrad sätter du dig långsamt och försiktigt ner och tar för dig av maträtterna. Det kommer väl att visa sig vem som har gjort det här, tänker du. Efter de första tuggorna har du nästan glömt din förvåning. Det var den godaste måltid du någonsin ätit.

Den förvåning som huvudpersonen i den här lilla berättelsen ”drabbas av” är snarlik den som våra fysiker och astronomer känner sedan några decennier tillbaka. Den har formulerats i form av ”den antropiska principen”- Hur kan det komma sig att vårt universum är så extremt finkalibrerat att det närmast är absurt? Att naturkonstanterna och materiens innersta beståndsdelar förefaller så noga avvägda i förhållande till varandra? Att jordens massa, sammansättning, rotation och plats i universum blivit sådana att de möjliggör liv på jorden? Och att inte bara livet som sådant uppstod, utan självmedvetet, intelligent liv som oss själva som dessutom har möjlighet att utforska, mäta och förstå världen och dess mysterier, och fundera över dess ursprung och självaste livets mening?

Ett dukat bord.

Paul Davies, världsberömd fysiker – och agnostiker – har formulerat saken så här:

”Frestelsen att tro att Universum är produkten av någon sorts design, en manifestation av subtila estetiska och matematiska överväganden, är överväldigande. Föreställningen att det finns ’någonting bakom det hela’ tror jag att jag delar med majoriteten av fysiker.”

I sin bok ”The Goldilock’s Enigma” (2006) listar han en rad förklaringar som föreslagits till varför vårt universum kan ha de egenskaper det har. Den populäraste av dem kallas multiversumhypotesen. (Du kan läsa mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/Anthropic_principle).
Hypotesen går ut på att vårt finkalibrerade universum bara är ett bland oräkneliga andra. Och ju fler universa som kan tänkas ha uppstått, desto större blir givetvis sannolikheten för att något av dem skulle råka bli bra. Ja, resonerar man, tillåter man tanken på oändligt många universa så blir sannolikheten 100% för att det någon gång skulle bli ett så extremt perfekt universum som vårt. Och därmed har man lyckats med konststycket att liksom späda ut det mirakulösa till att bli något oundvikligt och rentav nödvändigt. Så lutar man sig tillbaka i sin tänkarfåtölj och konstaterar att någon Intelligent Designer är helt redundant i sammanhanget.

Men finns det vetenskaplig evidens för ens ett enda annat universum än vårt? Icke sa Nicke. Det finns bara ett universum att undersöka på riktigt med teleskop och mikroskop, och det är det vi lever i. Resten är ett uttryck för vetenskapsmäns tro, den som Davies refererar till i citatet här ovanför.

Vårt universum är långt mycket mer tillrättalagt än den städade lägenhet med sitt dukade bord som du kom hem till den där måndagmorgonen. Det är just det som den antropiska principen beskriver.

Kanske tycker du att det låter aningen rimligare att det var Någon som städat din lägenhet och lagat till en festmåltid till dig av ren omtanke, än att det bara råkade bli så av någon sorts kosmisk slump?

Det gör jag med!

Gud finns verkligen.
Men vem är Han/Hon/Den/Det?

Bibeln har svaret. Det skulle ta för lång tid att motivera varför det är just där det finns. Det är bråttom. Livet är för kort för att treva sig planlöst fram i mörkret. Pröva erfarenhetsvägen i stället. Lyssna och lita på Honom som säger:

”Jag tillrättavisar och fostrar alla som jag älskar. Skynda dig därför och vänd om! Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag komma in till honom, och vi ska äta tillsammans.”​​​(Jesus, Upp 3:19-20)

Smaklig måltid!

/Göran Schmidt,

Goda råd till 2019

Välj att förlåta istället för att bli bitter.

Prata inte skitsnack.

Rätta till dina egna fel och brister innan du klagar på andras fel och brister.

Låt dig inte styras av vad andra människor tycker och tänker om dig, utan va bara dig själv. 

Döm ingen.

Älska din nästa som dig själv. 

Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 

Johannes som kallades Döparen

Johannes var en i raden av profeterna, man brukar säga den siste. Det framgår av födelseberättelsen hos Lukas att han var av prästsläkt och var väl förtrogen  med alla renhetsreglerna. Det förklarar kanske varför reningsdopet kom att bli en viktig del i hans rörelse. Han var en samlande förkunnare och många kom till Jordanfloden för att lyssna till honom, däribland Jesus. Det står i Matt 3:5: Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.

Historieskrivaren Josefus beskriver honom som en god man och att Herodes Antipas bestämde sig för att döda honom eftersom Johannes kanske kunde uppvigla folket. Budskapet handlade om att människorna skulle omvända sig och börja leva bättre liv. Josefus skriver: ”han uppmanade judarna att praktisera godhet och rättfärdighet mot varandra och utöva fromhet mot Gud och så komma för dop”. Däremot nämner Josefus ingenting om att Johannes skulle ha varit klädd på ett särskilt sätt men Markus skriver i det första kapitlet att han var klädd i kamelhår. Det står hos profeten Sakarja att kamelhårsklädseln var ett tecken på profetuppdraget:” Och det ska ske på den tiden att alla profeter ska skämmas för sina syner när de vill profetera och för att inte bli avslöjade ska de inte mer klä sig i mantel av hår ” (13:4).

Vad var Johannesdopet?

De vanliga judiska reningsbaden ägde rum vid särskilda tillfällen , efter samlag och under menstruation . Även att röra vid en menstruerande kvinna och hennes säng medförde orenhet. Också att beröra döda kroppar gjorde en människa oren. Man renade sig genom att gå ned i ett reningsbad . eller att gå ned i en sjö, eller i en flod eller i havet. Johannes var naturligtvis väl förtrogen med de här religiösa reglerna. Reningsbaden var återkommande ceremonier, men det tycks som om Johannesdopet var en engångsföreteelse, vilket förmodligen inte innebar att man inte behövde rena sig vidare. Josefus förklarade Johannes dop så här: först måste själen renas genom att praktisera rättfärdighet sedan kunde den rituella reningen accepteras. Till skillnad från de rituella reningsbaden där människorna gick ner ensamma i vattnet, verkar det som om Johannes själv tog del i dopen, han döpte ”dopkandidaterna”.

Det står så här i en av Qumrantexterna om reningsbaden:” Han kan inte rena sig med reningsvatten, inte helga sig genom att stiga ner i hav och floder, eller bli ren genom att bada i tvagningsvatten. Oren ska han vara så länge han förkastar Guds bud, så att han inte kan fostras inom hans rådsgemenskap. För det är genom Anden i Guds sanna råd som människan får försoning, för alla sina brott och får se livets ljus, genom den heliga anden, i hans sanna gemenskap blir hon fri från alla sina brott och genom en rättskaffens och ödmjuk ande sonas hennes synd. Om hon visar ödmjukhet inför alla Guds stadgar kan hennes kropp bli renad då den bestänks med reningsvatten och helgas med tvagningsvatten.

Domspredikant

Johannes predikade omvändelse och bättring, men till skillnad från Qumransekten som drog sig undan i öknen, stannade Johannes kvar ibland folket. Förkunnelsen handlade om en slutdom där en himmelsk domare skulle döma. Följande ord från Malaki kan illustrera budskapet: ”Ja dagen kommer och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka och alla som handlar orätt bli till halm och dagen som kommer skall förbränna dem, säger Herren Sebaot. Varken rot eller gren blir kvar . Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp och dess vingar skall gr läkedom. Då skall ni slippa ut, som levande kalvar ur kätten. Ni skall trampa ner de onda , de skall bli till stoft under ers fötter den dag jag griper in, säger Herren Sebaot”(6 4:1-3).

Johannes beskrivs i evangelierna som vägröjare för Jesus.

Som så många av profeterna och Jesus själv, fick Johannes ett sorgligt slut. Han hade kritiserat regenten Herodes Antipas genom att offentligt anklaga honom för att ha gift sig med sin halvbrors fru, Herodias. Josefus skriver att Herodes tog Johannes till sitt fort i Machairous som låg vid Döda havet och lät avrätta honom. Ett dramatiskt slut för en orädd profet!

En man och ett par löparskor

Tåget rullar in på Centralstationen i Stockholm, dörrarna öppnas och jag sätter ena foten i marken och knallar ut i folkmyllret…äntligen är jag här och imorgon är det dags, jag är redo!

Egentligen är det väldigt enkelt, ena foten framför den andra och så upprepar man detta om och om igen. På köpet kan man få:
✅ Fantastiska morgonrundor när solen går upp och dimman lättar
✅ Stekande heta rundor när solens strålar gör allt för att ta musten ur dig
✅ Ljuvliga tysta skogsrundor över rötter och mossor
✅ Bullrande livfulla stadsrundor när staden kokar av liv och trafik
✅ Duschliknande rundor i hällande ösregn när väderrapporten lovade uppehåll

Listan skulle kunna göras lång men jag hoppas budskapet går fram ändå. Med ett öppet sinne och sköna skor ligger allt detta och väntar på dig!

Vi går tillbaka drygt 13 år i tiden till sommaren 2005. Våra fyra barn var i åldrarna 3-10 år. I Malmö arrangerades något som hette Broloppet som skulle gå från Danmark till Malmö och sträckan som skulle springas var 21 km, d.v.s. en halvmara. Den stekheta sommardagen loppet gick av stapeln fann jag mig själv sittandes ihopträngd med andra nummerlappsförsedda entusiatiska löparvänner på bussen som skulle ta oss över till Danmark. Resten är historia…

Sedan dess har jag i princip aldrig klivit ur löparskorna några längre perioder, numera är löpningen en fullkomligt naturlig del av min vardag, ungefär som att borsta tänderna. ☺ Otaliga är de vänner som undrade under småbarnsåren hur jag orkade med att springa och träna i den livsfasen. Jag brukar ställa motfrågan, hur orkar andra låta bli? Jag har ofta upplevt hur energifylld man kan bli av att ta en löprunda, även de dagar ”tröskeln ut” varit extra hög efter en jobbig arbetsdag eller dag som föräldraledig - kanske speciellt de dagarna! ”Man ångrar sig aldrig efteråt” är en galet klämkäck klyscha men fråga vilken person som helst som just avslutat ett pass och se vad du får för svar…

Jag har vid ett flertal tillfällen fått frågan om jag inte skulle kunna tänka mig att hålla i någon löpargrupp för ”vanliga människor” eftersom den som finns i en förening här i staden skrämmer bort en hel del ”Svensson-löpare”. Det gläder mig samtidigt som jag tycker det är synd att många människor dömer ut sig själva innan de ens provat på den fina löpargemenskap och inspiration en blandad grupp kan bjuda på. Jag kommer osökt att tänka på några av de första saker jag skulle vilja rekommendera att man tänker igenom när man ska komma igång med träning, oavsett träningsform, vad ger denna träning mig som gör att jag kommer vilja fortsätta? Vad är viktigt för mig?

Här kan svaren vara lika många som antalet ben i en gädda och ibland vet man det inte förrän man har provat några gånger.

Mina svar på frågorna ovan är att löpningen ger mig energi, får mig att bli gladare, gör mig levande, får mig att äta bättre mat, gör att jag tänker friare och ser saker i andra perspektiv, låter hjärnan koppla av och bara fokusera på nästa löpsteg. Visst kan tider och resultat vara viktiga även för mig men då alltid i jämförelse med mig själv - inte grannen, kollegan eller någon annan! Bland de charmigare frågorna jag fått är när min dåvarande granne hörde att jag skulle åka iväg och springa Göteborgsvarvet (då hade loppet ca 30.000 deltagare, nu det dubbla) och hon undrade ”Vad får du om du vinner?” Underbart… ☺

Det löpning ger mig mår jag alltid bra av alltså är det ganska enkelt att fortsätta knyta på sig skorna!

Ett gästinlägg av Stefan Swärd

Jag upphör inte att fascineras över personen Jesus Kristus. Oavsett vad man tycker eller tror om Jesus, så är han den främste i världshistorien. Inte någon som är så läst, trodd, hyllad, älskad och beundrad. En del tror att han inte har funnits. Man behöver då förklara varför någon som inte har existerat kan bli den mest beundrade och respekterade i mänsklighetens historia. Världens drygt 2 miljarder kristna bekänner Jesus som Herre, som Gud inkarnerad, Gud som blev människa. Jesus föddes i en helt oansenlig avkrok av dåtida världen i norra Israel. Området var ockuperat av romarna så judarna hade ett mycket begränsat handlingsutrymme. Att bli fri från den romerska ockupationsmakten var drömmen, många judar hade också lämnat Israel och var kringspridda i det gigantiska romarriket. Jesus växte upp i Galiléen i norra Israel, som var ett område präglat av småstäder och landsbygd. Jesus växte upp i en vanlig enkel familj, där pappan var snickare och småföretagare. Jesus gick i pappans fotspår och jobbade som hantverkare i småföretagarmiljön. Jesus blev mördad vid 33 års ålder och borde rimligtvis ha blivit helt bortglömd i historien. De enda personer som fortfarande är kända från antiken är kejsare, kungar, de främsta militära ledarna, de främsta författarna och filosoferna, vars handskrifter har bevarats till eftervärlden. Men Jesus var ingenting av detta. Jesus skrev inte ens böcker men små fragment av hans tal finns bevarade i Nya testamentets texter. Det mest kända är bergspredikan, kanske världshistoriens mest kända, beundrade och mest citerade litterära verk. Jesus väckte fascination under sin livstid, de stora folkskarorna trängdes kring honom för att få se honom eller höra honom. Jesus kom med unika anspråk på att vara Gud. Han sade att han är världens ljus. Han sade att han är vägen, sanningen och livet. Han sade att han är livets bröd. Han sade att han är uppståndelsen och livet och den som tror på honom ska leva om han än dör. Inte någon kan påstå dessa saker utan att klassas som knäppgök eller psykiskt störd. Men Jesus blev trodd, respekterad, hyllad och beundrad. Det avgörande tecknet var hans uppståndelse. Det var detta som övertygade hans lärjungar definitivt. Med den strikta romerska avrättningsmetoden och säkerheten kring avrättningar, var det en omöjlig teori att han bara var skendöd, eller att hans kropp flyttats, antingen av lärjungarna eller av myndigheterna. Enda förklaringen till varför de deprimerade och tvivlande lärjungarna efter Jesu korsdöd, att de skulle förvandlas till glada ambassadörer för budskapet om hans uppståndelse – enda förklaringen är att de faktiskt hade mött den uppståndne. Det kostade deras liv, varför skulle de ge sina liv för ett luftslott eller en hallucination, om det bara var en inbillning om Jesu uppståndelse. Människor idag möter Jesus, tror på Jesus, hyllar Jesus, fascineras över personen Jesus. Jag tror på honom och följer honom därför att jag har mött den uppståndne.

Vår härliga och besvärliga jord!

Vadå besvärliga, tänker du?! Jovisst är det fantastiskt vackert med solnedgångar vid havet, härliga dagar på badstranden och sköna promenader i skog och mark! Du kan säkert själv nämna egna favoritupplevelser i naturen. Men innan jag förklarar vad jag menar med vår besvärliga jord, låt mig göra en kortare återblick i historien:

I skapelseberättelsen i Bibeln talas det om att Gud skapade allt i tur och ordning och efter varje moment såg han på sitt verk och konstaterade att det var gott! Alltså en positiv bild av det fysiska och materiella. Men den bilden kom inte att accepteras av alla under de kommande tidsperioderna, en grupp som brukar kallas för gnostiska kristna menade att skapelsen var underlägsen det andliga eller till och med ond. Och skaparguden var underställd den högste Guden! Det gällde alltså att frigöra sig från det fysiska och hålla fokus på det själsliga eller andliga.

Genom kyrkohistorien har den här negativa synen på det jordiska sedan påverkat olika kyrkor och samfund, det är inte bra att ägna sig för mycket åt idrott och sport för det tar bort intresset från bibelläsning och bön. Det verkar faktiskt som om man, medvetet eller omedvetet, har tänkt som gnostikerna, skapelsen är bara till hinder för andlig utveckling. Asketerna levde t ex efter den filosofin. Intressant i det sammanhanget är dock att Jesus inte tycks ha delat uppfattningen, han uppskattade snarare det materiellt goda i livet.

Jorden och skapelsen, hur vi nu än tror att den gick till, måste ju rimligen vara god i grunden även om Birger Schlaug menade i en artikel att det som händer på åkrar och fält inte är enbart gott, småkryp äter andra kryp och äts i sin tur upp av andra större djur eller insekter. Visst är det så att det pågår en kamp på jorden för överlevnad, men det handlar inte om ondska utan just om överlevnad. Det onda och destruktiva i tillvaron har människan hittat på!

Tillbaka till vår besvärliga jord. Jag och många med mig har noterat att klimatet har förändrats steg för steg, kraftiga jordbävningar och översvämningar tycks ha blivit vanligare. Det finns människor som menar att det ingår i Guds plan för mänskligheten, som ett straff för människors onda och destruktiva livsstil. Och på ett indirekt sätt kan det vara så, inte på det sättet att Gud förorsakar naturkatastrofer, men på grund av vår hänsynslösa exploatering av jordens resurser. Öknarna breder ut sig på grund av skogsskövling, osv., det säger sig självt att jordens tillgångar inte är oändliga men vi tycks tro det många gånger. Om vi menar att jorden och den fysiska världen är ond i sig själv spelar klimatförändringarna ingen större roll, det som händer är förutsagt i Bibeln och inget att göra något åt. Men naturligtvis kan vi göra något för att stoppa den destruktiva utvecklingen, men det kräver medvetenhet och engagemang hos politiker och allmänhet. Låt oss göra det vi kan.

Texterna i Bibeln som handlar om ändens tid är litet varierade, i Johannes uppenbarelse kapitel 20 står det om ett tusenårigt rike som ska förekomma slutstriden och den nya skapelsen. Men Jesus talar inte om ett sådant rike vad jag förstår, i Markusevangeliet kapitel 13 säger han däremot att Gud kommer att förkorta den sista tiden för annars kommer ingen människa att kunna bli räddad. Samtliga texter är dock överens om att efter allt detta onda kommer något nytt och gott att komma. En återställd och god paradisjord ska ersätta den gamla jorden som vi människor faktiskt förstörde. Den apokalyptiska katastrofen blir alltså inte avslutningen på mänsklighetens historia.

Bosse Divander