Goda råd till 2019

Välj att förlåta istället för att bli bitter.

Prata inte skitsnack.

Rätta till dina egna fel och brister innan du klagar på andras fel och brister.

Låt dig inte styras av vad andra människor tycker och tänker om dig, utan va bara dig själv. 

Döm ingen.

Älska din nästa som dig själv. 

Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 

Johannes som kallades Döparen

Johannes var en i raden av profeterna, man brukar säga den siste. Det framgår av födelseberättelsen hos Lukas att han var av prästsläkt och var väl förtrogen  med alla renhetsreglerna. Det förklarar kanske varför reningsdopet kom att bli en viktig del i hans rörelse. Han var en samlande förkunnare och många kom till Jordanfloden för att lyssna till honom, däribland Jesus. Det står i Matt 3:5: Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.

Historieskrivaren Josefus beskriver honom som en god man och att Herodes Antipas bestämde sig för att döda honom eftersom Johannes kanske kunde uppvigla folket. Budskapet handlade om att människorna skulle omvända sig och börja leva bättre liv. Josefus skriver: ”han uppmanade judarna att praktisera godhet och rättfärdighet mot varandra och utöva fromhet mot Gud och så komma för dop”. Däremot nämner Josefus ingenting om att Johannes skulle ha varit klädd på ett särskilt sätt men Markus skriver i det första kapitlet att han var klädd i kamelhår. Det står hos profeten Sakarja att kamelhårsklädseln var ett tecken på profetuppdraget:” Och det ska ske på den tiden att alla profeter ska skämmas för sina syner när de vill profetera och för att inte bli avslöjade ska de inte mer klä sig i mantel av hår ” (13:4).

Vad var Johannesdopet?

De vanliga judiska reningsbaden ägde rum vid särskilda tillfällen , efter samlag och under menstruation . Även att röra vid en menstruerande kvinna och hennes säng medförde orenhet. Också att beröra döda kroppar gjorde en människa oren. Man renade sig genom att gå ned i ett reningsbad . eller att gå ned i en sjö, eller i en flod eller i havet. Johannes var naturligtvis väl förtrogen med de här religiösa reglerna. Reningsbaden var återkommande ceremonier, men det tycks som om Johannesdopet var en engångsföreteelse, vilket förmodligen inte innebar att man inte behövde rena sig vidare. Josefus förklarade Johannes dop så här: först måste själen renas genom att praktisera rättfärdighet sedan kunde den rituella reningen accepteras. Till skillnad från de rituella reningsbaden där människorna gick ner ensamma i vattnet, verkar det som om Johannes själv tog del i dopen, han döpte ”dopkandidaterna”.

Det står så här i en av Qumrantexterna om reningsbaden:” Han kan inte rena sig med reningsvatten, inte helga sig genom att stiga ner i hav och floder, eller bli ren genom att bada i tvagningsvatten. Oren ska han vara så länge han förkastar Guds bud, så att han inte kan fostras inom hans rådsgemenskap. För det är genom Anden i Guds sanna råd som människan får försoning, för alla sina brott och får se livets ljus, genom den heliga anden, i hans sanna gemenskap blir hon fri från alla sina brott och genom en rättskaffens och ödmjuk ande sonas hennes synd. Om hon visar ödmjukhet inför alla Guds stadgar kan hennes kropp bli renad då den bestänks med reningsvatten och helgas med tvagningsvatten.

Domspredikant

Johannes predikade omvändelse och bättring, men till skillnad från Qumransekten som drog sig undan i öknen, stannade Johannes kvar ibland folket. Förkunnelsen handlade om en slutdom där en himmelsk domare skulle döma. Följande ord från Malaki kan illustrera budskapet: ”Ja dagen kommer och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka och alla som handlar orätt bli till halm och dagen som kommer skall förbränna dem, säger Herren Sebaot. Varken rot eller gren blir kvar . Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp och dess vingar skall gr läkedom. Då skall ni slippa ut, som levande kalvar ur kätten. Ni skall trampa ner de onda , de skall bli till stoft under ers fötter den dag jag griper in, säger Herren Sebaot”(6 4:1-3).

Johannes beskrivs i evangelierna som vägröjare för Jesus.

Som så många av profeterna och Jesus själv, fick Johannes ett sorgligt slut. Han hade kritiserat regenten Herodes Antipas genom att offentligt anklaga honom för att ha gift sig med sin halvbrors fru, Herodias. Josefus skriver att Herodes tog Johannes till sitt fort i Machairous som låg vid Döda havet och lät avrätta honom. Ett dramatiskt slut för en orädd profet!

En man och ett par löparskor

Tåget rullar in på Centralstationen i Stockholm, dörrarna öppnas och jag sätter ena foten i marken och knallar ut i folkmyllret…äntligen är jag här och imorgon är det dags, jag är redo!

Egentligen är det väldigt enkelt, ena foten framför den andra och så upprepar man detta om och om igen. På köpet kan man få:
✅ Fantastiska morgonrundor när solen går upp och dimman lättar
✅ Stekande heta rundor när solens strålar gör allt för att ta musten ur dig
✅ Ljuvliga tysta skogsrundor över rötter och mossor
✅ Bullrande livfulla stadsrundor när staden kokar av liv och trafik
✅ Duschliknande rundor i hällande ösregn när väderrapporten lovade uppehåll

Listan skulle kunna göras lång men jag hoppas budskapet går fram ändå. Med ett öppet sinne och sköna skor ligger allt detta och väntar på dig!

Vi går tillbaka drygt 13 år i tiden till sommaren 2005. Våra fyra barn var i åldrarna 3-10 år. I Malmö arrangerades något som hette Broloppet som skulle gå från Danmark till Malmö och sträckan som skulle springas var 21 km, d.v.s. en halvmara. Den stekheta sommardagen loppet gick av stapeln fann jag mig själv sittandes ihopträngd med andra nummerlappsförsedda entusiatiska löparvänner på bussen som skulle ta oss över till Danmark. Resten är historia…

Sedan dess har jag i princip aldrig klivit ur löparskorna några längre perioder, numera är löpningen en fullkomligt naturlig del av min vardag, ungefär som att borsta tänderna. ☺ Otaliga är de vänner som undrade under småbarnsåren hur jag orkade med att springa och träna i den livsfasen. Jag brukar ställa motfrågan, hur orkar andra låta bli? Jag har ofta upplevt hur energifylld man kan bli av att ta en löprunda, även de dagar ”tröskeln ut” varit extra hög efter en jobbig arbetsdag eller dag som föräldraledig - kanske speciellt de dagarna! ”Man ångrar sig aldrig efteråt” är en galet klämkäck klyscha men fråga vilken person som helst som just avslutat ett pass och se vad du får för svar…

Jag har vid ett flertal tillfällen fått frågan om jag inte skulle kunna tänka mig att hålla i någon löpargrupp för ”vanliga människor” eftersom den som finns i en förening här i staden skrämmer bort en hel del ”Svensson-löpare”. Det gläder mig samtidigt som jag tycker det är synd att många människor dömer ut sig själva innan de ens provat på den fina löpargemenskap och inspiration en blandad grupp kan bjuda på. Jag kommer osökt att tänka på några av de första saker jag skulle vilja rekommendera att man tänker igenom när man ska komma igång med träning, oavsett träningsform, vad ger denna träning mig som gör att jag kommer vilja fortsätta? Vad är viktigt för mig?

Här kan svaren vara lika många som antalet ben i en gädda och ibland vet man det inte förrän man har provat några gånger.

Mina svar på frågorna ovan är att löpningen ger mig energi, får mig att bli gladare, gör mig levande, får mig att äta bättre mat, gör att jag tänker friare och ser saker i andra perspektiv, låter hjärnan koppla av och bara fokusera på nästa löpsteg. Visst kan tider och resultat vara viktiga även för mig men då alltid i jämförelse med mig själv - inte grannen, kollegan eller någon annan! Bland de charmigare frågorna jag fått är när min dåvarande granne hörde att jag skulle åka iväg och springa Göteborgsvarvet (då hade loppet ca 30.000 deltagare, nu det dubbla) och hon undrade ”Vad får du om du vinner?” Underbart… ☺

Det löpning ger mig mår jag alltid bra av alltså är det ganska enkelt att fortsätta knyta på sig skorna!