Mirakler händer på riktigt!

Jag har precis läst ut min pappas bok som handlar om hans liv. Den var både spännande och intressant. I detta blogginlägg vill jag berätta om mirakler som min pappa har varit med om. Min pappa är 22 år äldre än min mamma. Och när dom ville gifta sig så var pappas svärmor emot detta till en början pga åldersskillnaden.

Då bad min pappa till Gud om ett tecken. "Om vårtan på min hand försvinner i natt så ser jag det som ett tecken från dig Gud att jag och Kerstin ska gifta oss". Nästa dag när han kollade efter på handen så var vårtan borta och han blev mycket glad. Men han ville ha ett tecken till... Han hade en vårta på andra handen också. Så han bad Gud om samma tecken igen. Och dagen efter var den vårtan också borta.

Men när min pappa tittade ut genom fönstret den morgonen i maj så ser han att det snöar ute. När han kom ut på gatan på väg till jobbet så mötte han grannen som sa "det snöar". Min pappa tänkte att om jag hör tre personer säga idag att det snöar så är det ett klart svar från Gud att jag och Kerstin har hans välsignelse att gifta oss. Och grannen hade ju redan sagt det, så nu återstod två personer.

På tåget på väg till jobbet så kliver det på en man som säger "det snöar". Men när min pappa ska gå av tåget så har det slutat snöa och himlen är klarblå. Min pappa blir besviken på sig själv som inte nöjde sig med två tecken från Gud. Nu verkar det som att det sista tecknet inte blir uppfyllt.

På jobbet är pappa nedstämd. Men när han går in med post till poliskommissarien så stod fönstret öppet på rummet och fullt av post som låg på skrivbordet virvlade upp mot taket och singlade ner i ett sakta tempo på grund av korsdraget, som blev när min pappa öppnade dörren. När Polismannen ser detta skrattar han och säger "det snöar".

 Det var tre mirakler/tecken från Gud, som min pappa har varit med om. En anan gång kanske jag berättar om fler mirakler från min pappas liv. Själv var jag med om en häftig grej den dagen när terrordådet i Stockholm hände. Det kommer en blogg om det snart. Tills dess önskar jag dig allt gott.

En ny tid i ditt liv

Det finns saker i livet som är tungt. Det kan vara sjukdomar, ekonomiska problem, relationsproblem, mobbning, arbetslöshet och mycket mera. Men mitt i detta tuffa liv så finns det en Gud som älskar oss så mycket, så att han offrade sin egen son för vår skull. Till Gud kan vi komma med alla våra problem. Han lyssnar på oss och vill hjälpa oss. Framförallt så älskar han oss och vill att vi ska må bra. Du som läser detta kanske inte tror på Gud, men det är aldrig försent att börja tro på honom. Jag känner att Gud vill säga till dig som inte tror att det är dags för en ny tid i ditt liv. En tid då du får uppleva Gud i ditt liv och hur mycket han bryr sig om dig. 

Ett nytt kapitel i ditt liv, som handlar om något som du aldrig har smakat på förut. Och när du väl har smakat på det så vill du bara ha mer och mer. Du kommer få uppleva en kärlek som du aldrig har upplevt förut och en inre frid som du aldrig vill byta bort mot något annat.

Men du kanske säger att allt detta med Gud är bara en saga. Men för oss som är kristna så är det ingen saga. Och om du ger Gud en ärlig chans i ditt liv så kommer du få uppleva att det inte är en saga. Det handlar inte om religion och ritualer. Det handlar om en relation med han som är ursprunget till allt liv.

Gud har en unik plan för ditt liv. Och han vill fylla ditt liv med mening och ett spännande rikt innehåll. Jag vill inte pracka på någon min tro utan jag vill bara dela med mig av Guds kärlek och kraft. Gud välsigne dig!

På falska grunder

Fördomar, lögner, kyrkans misstag, vetenskapsmän som bestämt sig för att Gud inte finns och tolkar allt utifrån detta, kristna människors misstag och ibland falskhet, okunskap, rädsla, media som vinklar tv- program utifrån att man inte tror på Gud och medias partiskhet mot kristendomen och ovilja. Ja de finns många orsaker till att människor inte tror på Gud. Människor påverkas av allt detta både medvetet men också omedvetet. Frågan är om en människa som har valt bort Gud i sitt liv har gjort det på rätta grunder, och verkligen har sökt sanningen eller har påverkas på fel sätt av sin omgivning så att man inte kan upptäcka Gud pga detta?!

Domen

Jag stod i världens längsta kö. Kände pulsen slå som aldrig förr. Läget var mycket spänt. Jag svettades av nervositet. Många människor före mig i kön som kommit fram till Gud, hade fått beskedet att dom skulle få tillbringa evigheten i helvetet. Men de fanns också dom människorna som fick beskedet att få komma till himlen. Jag såg många ledsna människor och några glada människor. Snart så var det min tur att få min dom. Jag tänkte för mig själv att jag är inte värd att få komma till himlen. Men egentligen är ju ingen människa värd de. Alla har vi svikit Gud. Men tack vare vad Jesus har gjort så finns möjligheten. Tankarna och känslorna var många där i kön. Så äntligen var jag längst fram i kön. Nu behövde jag inte vänta längre på beskedet om vart jag skulle få tillbringa evegheten. Gud tittade på mig med sina heliga ögon och sa: Min son, välkommen hem!

Profeter

Sveriges kristenhet är i behov av profeter som vågar tala ut det som dom har fått ifrån Gud. Om vi ska vända den här negativa trenden med att allt färre svenskar går i kyrkan och framför allt att dom som går i kyrkan i allt större utsträckning lever ett ljummet kristet liv, så behöver vi män och kvinnor som är lyhörda för Gud och profeterar in i svensk kristenhet. Vi behöver lyssna på vad profeterna har att säga för att vi ska kunna komma rätt igen i våra våra församlingar i Sverige och i våra kristna liv!

Trasig tid

Det gör ont i själen.
Känner sorg i hjärtat.
Ångest plågar mig.
Tårar som vill ut.
Tankar om hopplöshet.

Vem är jag och vart är jag på väg?

Vilsen

Känner mig tom inombords. Orsaken är den att jag så gärna vill skriva inlägg här på min blogg som berör människor, men mitt skrivande har kommit av sig. Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Vet inte hur det har blivit så. Kanske har jag fått dåligt självförtroende. Jag har fått väldigt lite respons på bloggen. Antalet som läser bloggen har minskat ganska mycket sen jag startade bloggen i höstas. Känns som det inte är något vidare intresse för bloggen.


När jag startade bloggen i höstas så kände jag att det här är min grej. Men nu cirka 8 månader senare så känns det inte som att jag är jättebra på någonting. Känner mig vilsen och ledsen. Jag har fortfarande inte efter 37 år kommit på vad som är min grej här i livet. Tänk om jag låter det gå 37 år till av mitt liv innan jag har hittat rätt och kan känna mig tillfreds med mig själv. Vill verkligen inte konstatera när jag är 74 år att jag fortfarande inte har hittat min grej i livet. 


Vilka är mina gåvor och hur börjar jag använda dom på bästa sätt? Antagligen är jag för självisk, feg och lat för att kunna börja blomma ut ordentligt. Åren går, men jag står mer eller mindre stilla.Tragiskt när man tänker lite närmare på det hela. Jag vet att det är fel, men jag känner mig avundsjuk på dom människorna som har hittat sin kallelse i livet och lever ut den. Varför vet inte jag vad som är min kallelse i livet? Det låter som att jag fått en förtidig 40 års kris.