Mörkret

"Mörkret fångade min själ och kastade in mig i ett rum av förtvivlan. Väggarna i rummet var gjorde av ångest, taket av ledsenhet och under mina kalla fötter kände jag en gnagande hopplöshet. Måste härifrån, skrek jag ut i min ensamhet, och började leta efter en dörr ut, men till min fasa hittade jag ingen. Kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. Väggarna började röra sig, närmare och närmare mig. Ångesten, ledsamheten och hopplösheten höll på att krossa mig. Men då hörde jag en kraftig explosion som fick väggarna, taket och golvet att ge vika. Och plötsligt svävade jag fritt i luften, omgiven av ett starkt ljussken, och jag kände att friden i mitt hjärta återvände. Jag var äntligen fri"