Jag & min blyghet

Jag föddes blyg och efter dryga 36 år så är jag fortfarande blyg.  Dom första 20 åren var värst. Men visst, de har blivit bättre med åren. Jag upplever min blyghet som ett socialt handikapp. Man blir ofrivilligt osocial av att vara blyg. Jag är fortfarande ganska osocial, i alla fall mot dom människorna som jag inte umgås med så ofta. Om man inte känner mig så bra, så kan jag nog uppfattas ganska tyst och tråkig. Men om man känner mig bra, så hoppas jag att man upplever mig som en trevlig och humoristisk kille. Jag har svårt att vara mig själv med dom människorna som jag inte träffar så ofta. Men jag önskar att jag vågade vara mig själv mycket oftare. Jag brottas också med ett dåligt självförtroende och en osäkerhet på mig själv. Vad vill jag säga med detta egentligen är att jag är en ganska trevlig och sympatisk kille om man lär känna mig bra. Men det är jag själv som sätter hinder i vägen till att lära känna mig väl tyvärr. Men jag hoppas på att det ska bli bättre. Jag skulle kunna fortsätta att skriva mera om detta, men jag sätter punkt för detta, för denna gången i alla fall.