"En kväll ropade jag inom mig, rakt ut i universum, att Gud, om du finns så vill jag tro på dig.
Morgonen därpå väcktes jag tidigt av en närvaro. Jag var blöt av svett i sängen.
I sömnen hade jag hört, eller mer förnummit en röst som sa att det var dags att ta ställning. Jag höll fast vid att jag ville tro, och en närvaro i rummet sa: "Kom Lasse, du ska få se något, det här är bara för dig!". Och två högresta varelser ledde mig till fönstret i mitt sovrum. (Änglar!).
De stod på var sida om mig och de knän de hade närmast mot mig gick de ned på, och höll upp händerna mot himlen. Trots att de stod på knä var de me högresta än jag.
Himlen var full av åskmoln, men ett hål öppnade sig och något vitt kom ned genom hålet.
Snart var allt vitt omkring mig.
Men ett äggformat moln formades, och vreds runt. Och ett gyllene ansikte framträdde.
Tårarna började spruta direkt, och jag förstod att det var Jesus. Och jag gnuggade ögonen orolig för att missa allt då ögona blev grumliga.
Men en röst sa: "Ta det lugnt Lasse, se dig mätt".
När jag gjort det vred sig ansiktet och blev ett moln igen, för att sen lösas upp.
Efteråt slog jag på måfå upp Bibeln, blundade och pekade. Fingret hamnade på Matt 5:8, "Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud".
Jag gjorde om det sex gånger till, och varje gång föll fingret på en text som handlade om att se Gud.
Det har burit mig genom en mängd svårigheter i livet under över 45 år!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar