Jag är ofta en fegis när det gäller att prata om min tro med människor på mitt jobb. Jag tror att det beror på att jag är rädd för vad folk ska tycka och tänka. Att människor ska tycka att man är knäpp eller mindre intelligent, för att man tror på Gud. Jag önskar att jag var modigare än jag är. Men idag tog jag mod till mig och sa till en arbetskamrat: "Du kanske vet att jag tror på Gud?!" Han svarade lite tveksamt ja. Och jag fortsatta med att säga, att jag har bett för din fru tidigare och ska be för henne nu också när hon ska opereras imorgon. Min arbetskamrat sken upp (vet dock inte av vilken orsak han sken upp, om det var för att han tyckte att det jag sa lät roligt eller om det var för att jag brydde mig och ville be för hans fru.) Men samtidigt som han sken upp tittade han på mig och sa: "jätteschysst". Och det verkade som han menade vad han sa. Så efteråt kändes det gott att ha tagit mod till sig. Jag som är en fegis blev modig för en liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar