Solen lyser i mitt hjärta

Vet inte vad jag ska skriva. Men känner inspiration att skriva något. Det regnar utanför fönstret idag. Solen gömmer sig bakom alla moln. Mitt liv har varit molnigt många gånger. Dom där fruktansvärda tjocka svarta och kompakta molnen som skymmer livet. Som inte låter glädjen komma fram. Molnen som försöker hålla dig borta från ljuset. Dessutom finns det dom dagarna i livet som tårarna rinner ner på kinderna som regnet från himlen. Hur många tårar finns det bakom ögonen?! Nån gång måste dom väl ändå ta slut. Eller? Ibland känner man sig nedslagen som om man har träffats av blixten. Hur ska man kunna resa sig igen när man till och med är under botten. Instängd i ett vakuum där det inte äns finns luft. Luften tar liksom slut i hela livet. Andnöden gör en svag och orkeslös. Jag behöver luft nu skriker jag ut i tomma intet. Men som tur är så finns solen bakom molnen. Även om den inte syns eller känns väldigt långt bort. Så är den där. Så kan det kännas med Gud ibland. Han är så tyst, långt borta och han syns inte. Finns Gud verkligen?! Men bakom tystnaden lyssnar han på oss. Rätt var det är så spricker det upp i molntäcket och solen strålar igenom igen. Och man upplever att Gud är närmare än någonsin förut. Det är ljusare och värmare igen. Denna text kom väldigt spontant. Hoppas den kan ge dig nått. Även om det är grått ute nu så lyser solen i mitt hjärta idag. Hoppas den gör det för dig med.
Allt gott tills nästa blogg.

Mirakler händer på riktigt!

Jag har precis läst ut min pappas bok som handlar om hans liv. Den var både spännande och intressant. I detta blogginlägg vill jag berätta om mirakler som min pappa har varit med om. Min pappa är 22 år äldre än min mamma. Och när dom ville gifta sig så var pappas svärmor emot detta till en början pga åldersskillnaden.

Då bad min pappa till Gud om ett tecken. "Om vårtan på min hand försvinner i natt så ser jag det som ett tecken från dig Gud att jag och Kerstin ska gifta oss". Nästa dag när han kollade efter på handen så var vårtan borta och han blev mycket glad. Men han ville ha ett tecken till... Han hade en vårta på andra handen också. Så han bad Gud om samma tecken igen. Och dagen efter var den vårtan också borta.

Men när min pappa tittade ut genom fönstret den morgonen i maj så ser han att det snöar ute. När han kom ut på gatan på väg till jobbet så mötte han grannen som sa "det snöar". Min pappa tänkte att om jag hör tre personer säga idag att det snöar så är det ett klart svar från Gud att jag och Kerstin har hans välsignelse att gifta oss. Och grannen hade ju redan sagt det, så nu återstod två personer.

På tåget på väg till jobbet så kliver det på en man som säger "det snöar". Men när min pappa ska gå av tåget så har det slutat snöa och himlen är klarblå. Min pappa blir besviken på sig själv som inte nöjde sig med två tecken från Gud. Nu verkar det som att det sista tecknet inte blir uppfyllt.

På jobbet är pappa nedstämd. Men när han går in med post till poliskommissarien så stod fönstret öppet på rummet och fullt av post som låg på skrivbordet virvlade upp mot taket och singlade ner i ett sakta tempo på grund av korsdraget, som blev när min pappa öppnade dörren. När Polismannen ser detta skrattar han och säger "det snöar".

 Det var tre mirakler/tecken från Gud, som min pappa har varit med om. En anan gång kanske jag berättar om fler mirakler från min pappas liv. Själv var jag med om en häftig grej den dagen när terrordådet i Stockholm hände. Det kommer en blogg om det snart. Tills dess önskar jag dig allt gott.