Sluta döma, gnälla och prata bakom ryggen

Vi behöver mer förståelse för varandras olikheter, bakgrund och livsöden. Min erfarenhet är att vi dömer varandra alldeles för fort, för ofta och för hårt. Vi ska inte döma varandra överhuvudtaget. Det är så lätt att se andras fel och brister men missa sina egna. Ofta dömer vi andra för att vi själva har stora fel och brister.

Det är alltid lättare att ge sig på andra än att ta tag i sina egna problem. Och så länge vi tänker på hur alla andra beter sig fel så skymmer vi sikten för våra egna fel. Vi går runt och stör oss på andra människor utan att tänka på hur vi själva beter oss. I Sverige är vi experter på att se andras fel och strunta i våra egna fel. Tänk om vi skulle börja göra tvärt om istället. Försöka tänka på hur vi själva beter oss gentemot andra människor och sluta slösa energi på att gå runt och störa sig på andra.

Alla har vi fel och brister. Ingen är perfekt. Alla har vi olika uppfostran, olika påverkan av arv och miljö, vi har olika personligheter och vi har gått igenom olika saker i livet. Därför tänker vi så olika och värdesätter saker så olika. Vi kan inte och ska inte fodra att andra ska vara som vi själva är. Vi ska heller inte tänka att jag vet minsann bäst. Ibland vet vi inte bäst även om vi tror det.

Allt dömande leder ofta till massa gnäll och skitsnack. Istället för att slösa energi på att gnälla och prata bakom ryggen på varandra, så borde vi berömma och uppmuntra varandra. Beröm leder till positiv energi. Och om det finns något som gör oss sura eller arga på någon, så är det mycket bättre att vi tar det direkt med den personen det gäller istället för att prata bakom ryggen. Att prata bakom ryggen är oschysst och inte ok. Man har ingen chans att förklara sig eller försvara sig själv när någon pratar bakom ryggen. Gnäll leder till tråkig stämning och psykisk trötthet. Gnäll smittar av sig. Därför borde vi sluta gnälla. Jag är heller inte perfekt när det gäller allt detta. Jag behöver också bättra mig. Det finns mycket att säga om detta. Men det får räcka för denna gång.
Ha det gött!

Hel igen

Jag går ensam på livets stig. Det är mörkt bakom mig, framför mig och över mig. Jag vet inte vart stigen leder.kanske till ett ljusare ställe eller kanske till ännu mer mörker. Visserligen kan det knappast bli mörkare än vad det är nu. Känner värk i benen, fryser och så trött. Det är helt tyst på stigen.

Ingen människa verkar bry sig om att jag går här. Jag vet hur länge jag gått, men vet inte hur långt det är kvar att gå. Kanske tar det plötsligt slut i ett stup. Tankarna plågar mig där jag går i mörkret. Värst är tankarna om ensamheten, men också tankarna om ovissheten om vad som händer längre fram på stigen. Kanske möter jag ett monster som vill göra slut på mitt liv. Men just nu känns det som om det vore ett monster i mitt huvud.

Det var ljust när jag började vandra, men det har varit mörkt väldigt länge nu. Och än ser jag inget ljus längre fram. Det känns så meningslöst att gå i mörker som inte verkar ha något slut. Men plötsligt hör jag en röst långt borta i mörkret som säger: "Du, fortsätt gå. Ge inte upp. En bit längre fram kommer du får se ljus igen. Och under din fortsatta vandring går jag med dig. Och även om du inte ser mig i mörkret så är jag nära dig. Så ge inte upp".

Jag blev glad av orden jag hörde och genast blev det lite enklare att gå framåt. Men jag gick dag ut och dag in. Nu borde väl ändå ljuset komma tänkte jag. Men tiden gick och mörktet fortsatte att hålla ett stadigt grepp om mig. "Hallå",  ropade jag till rösten. "När kommer ljuset?" Men jag fick inget svar. Det var helt tyst. Jag började tvivla. Hade jag inbillat mig det jag hade hört. Var det bara en röst i mitt huvud?! Eller var det en lögnare. Jag fortsatte trots allt att gå men kände mig helt slut nu. Jag skrek ut i den mörka ensamheten: "Jag orkar inte längre". Och så föll jag ner på mina knän.

Nu ger jag upp tänkte jag. Orkar inte längre. La mig helt platt mot märken med ansiktet neråt. Snälla, låt livet ta slut nu sa jag tyst för mig själv med gråten i halsen. Men just då helt plötsligt lyser hela himlen upp. Jag lyfter blicken och ser ljuset. Och framför mig ser jag en människa som sträcker sina armar mot mig och säger: "Nu är mörkrets tid i ditt liv förbi. Nu väntar en ljus framtid för dig". När han sagt detta hjälper han mig upp och omfamnar mig. Och äntligen känner jag mig hel igen.

Om du...

Om du är ledsen önskar jag att någon torkar dina tårar. Om du har ångest hoppas jag att den försvinner och aldrig mer kommer tillbaka. Om du är sjuk så önskar jag att du blir helt frisk. Om du är glad, så kan du göra någon annan människa glad idag.