Vad är lycka?

Vad är lycka egentligen? Ja, det kan man fråga sig. Om du frågar 10 människor vad lycka är, så lär du få 10 olika svar. För mig är lycka att vara glad. En glädje som går på djupet. Man kan vara lycklig för många olika saker. Men all lycka har ett slut. Antingen under vårt liv. Kanske din livspartner dör eller ditt företag börjar gå dåligt, eller att du får en sjukdom som består livet ut och som påverkar hela din vardag, eller något annat som dämpar lyckan. Även om du är lycklig hela livet så tar ju all lycka slut när du dör. Då måste du lämna allt det som gör dig lycklig i livet. Men, det finns en lycka som aldrig tar slut.... Lyckan som man kan få från Gud. En lycka som finns där i hjärtat alltid, även när livet stormar. Och när du dör fortsätter lyckan i all evighet. I ett evigt liv som endast Gud kan ge dig. Den lyckan ger dig även en trygghet och en inre frid som inget annat i den här världen kan ge. Många tror tyvärr att det här med Gud bara är en saga. Men pröva själv att söka Gud, så kommer du märka att han finns. Men du måste söka honom med ett ärligt hjärta. Hör gärna av dig till mig om du har några frågor om detta. Skriv i så fall en kommentar här på bloggen eller gå tillbaka till inlägget på Facebook och skriv där.
Lycka till med lyckan!

Fredagen den 7 april

Jag satt på en buss upp till Stockholm. Jag var på väg till en hårdrocksfestival i Sollentuna. När det var cirka en timme kvar till Stockholm, så läser jag på Aftonbladets app att det har troligtvis skett ett terrordåd mitt i centrala Stockholm. Tankarna börjar snurra i huvudet. Jag berättade för ett ungt par som satt framför mig på bussen. Killen utbrister: "Du skojar". Men när dom förstår att det är allvar så börjar dom försöka få tag på släktingar som kan befinna sig i närheten av terrordådet.

Den hemska nyheten sprider sig i bussen och efter en stund vet alla vad som hänt. Även om bussen var på väg till Stockholm city så behåller alla lugnet på bussen. En kille gick fram och började  prata med busschauffören. Men busschauffören kan inte svenska och engelskan verkar inte så bra heller. Åtminstone verkar han inte förstå allvaret i det som hänt, för när vi närmade oss Stockholm så fortsätter han att köra in mot city som planerat.

Dessutom började det gå rykten om att någon hade skjutit med vapen vid fridhemsplan, men som sen visade sig osanna. När bussen kom fram till södra delen av Stockholm så började folk gå fram till busschauffören och fråga om han kunde släppa av dom på söder. Och det gick busschauffören med på. Dom flesta valde  att gå av, men några valde att sitta kvar på bussen. Jag var en av dom som valde att sitta kvar och åka med in till city. Men det var ett av mina svåraste beslut jag tagit i mitt liv hittills.

Om jag gick av på söder så skulle jag inte hamnat i city. Men eftersom det fanns ett rykte om att någon hade skjutit på fridhemsplan, så tänkte jag att om jag går av bussen på söder så riskerar jag att bli skjuten. Det kändes tryggare att vara kvar i bussen. Dessutom hade en medpassagerare pratat med sin syster som är polis och jobbade i city som hade sagt att man "säkrat" cityterminalen och t-centralen. Och av två dåliga val tyckte mannen också att det var lite säkrare inne i bussen än att vara ute på gatan. Så jag satt kvar på bussen och några till. På vägen in till city så tänkte jag att dom borde ha sparrat av, så man inte kunde åka ända fram till cityterminalen. Men det hade dom inte gjort. Så bussen gick ända fram till cityterminalen.

Det var ganska mycket folk när jag klev av utanför cityterminalen. Dom flesta såg ganska lugna ut. Då hade det gått drygt en timme efter terrordådet. Jag såg flera poliser. Det var öppet in till cityterminalen, så jag gick in för att kolla om det gick några tåg. Men nästan på en gång som jag kommit in fick jag syn på en polis och som ropade till mig: "Ut härifrån på en gång". Så jag skyndade mig ut. Jag gick fram till en polis. Hon stod på ett ställe där man hade spärrat av vägen. Jag frågade henne om det går några tåg. Jag hade nämligen hört någon säga att tågen hade börjat gå igen. Men hon svarar: "Det går inga tåg och om jag var er så skulle jag springa härifrån så långt bort som möjligt."  Och så pekade hon bort mot där lastbilen hade kört in i Åhléns och sa att det kan smälla där borta när som helst och även här där vi står sa hon.

Så jag började gå bort därifrån direkt. Efter att gått någon minut får jag syn på ett ställe som ser ut som ett café, men som senare visar sig vara ett företag som säljer kaffeautomater. Jag såg att det var  ganska många människor därinne. Jag bestämmer mig för att gå in där för det kändes tryggare att vara inne någonstans än att vara ute på gatan. Men dörren var låst. Men det stod en person  innanför dörren som låste upp och öppnade  till mig. Dom som jobbar där var väldigt vänliga och bjöd på frukt, kaffe, godis och läsk. Jag satte mig ner och väntade på att få mer information om situationen och började fundera på hur jag skulle kunna ta mig till Sollentuna som ligger norr om Stockholm.

Efter 1-2 timmar så har min fru sett på Facebook att det fanns en familj i en lägenhet, en liten bit därifrån jag befann mig, där mamman i familjen är en bekant från Bankeryd som varit med i samma kyrka som mig. Jag får också veta att en vän från Bankeryd som numera bor i Malmö är på väg till den lägenheten. Jag blir erbjuden att komma hem till dom. Jag får veta att min vän ska få skjuts från lägenheten till Kista. Kista ligger inte så långt ifrån Sollentuna. Så jag bestämmer mig för att gå till lägenheten för att få chansen att kunna åka med till Kista. Det tar cirka en kvart att gå ditt.

När jag kommer dit har dom precis ätit tacos. Eftersom det fanns mat kvar så fick jag äta där. Jag hade bara ätit frukost, en banan och lite godis på hela dagen. Så jag var jättehungrig. Så det passade perfekt med tacos då. Då var klockan någonstans mellan 19:00 och 20:00. Min vän var i Stockholm för att han hade jobbat en vecka där. Han kände den familjen som vi hade hamnat hos. Min vän skulle vidare till hotellet i Kista där han bodde. Mamman i familjen skulle åka till sitt arbete men var snäll och skulle skjutsa min vän till Kista först, och jag fick följa med också. Hon visste att det var köer på den närmaste vägen från Kista till sitt arbete, så hon tog en omväg för att komma fortare till sitt jobb. Och på den omvägen ligger Sollentuna. Så hon släppte av mig i Sollentuna och därifrån tog det knappt 5 minuter att gå till den lokalen där festivalen jag skulle på var. Hon blev min räddande ängel den kvällen.

Hade jag bara kommit cirka en halvtimme senare till lägenheten så hade jag missat skjutsen. Så det var helt otroligt hur allt löste sig så bra. Det kändes som en saga alltihopa. Jag var visserliggen bara glad att jag var oskadd och levde. Så det var bara ett plus att jag kunde komma till festivalen den kvällen som planerat. Jag missade inte så mycket heller av festivalen. Ett av dom banden som jag hade sett fram emot mest, trodde jag att jag missat helt eftersom jag kom försent. Men festivalen var också försenad pga terrordådet, så när jag kom ditt så höll det bandet fortfarande på att spela. Så jag hann att vara med på slutet av den konserten.

Sen när festivalen var slut den kvällen så hade pendeltågen börjat gå igen. Så jag kom fram till mina vänners hus, där jag skulle sova. Familjen var bortrest, men var snälla och lånade ut sitt hus till mig den helgen. När jag kom dit så slog jag på tvn och tittade på nyheterna om det hemska terrordådet. Då brast allt och jag började gråta jättemycket.

Dagarna innan jag skulle resa så valde jag mellan två bussar. Om jag hade valt den andra bussen som gick tidigare, så hade jag troligtvis varit i city när terrordådet hände. Det hade säkerligen varit ännu jobbigare. Och kanske hade jag till och med gått på Drottninggatan när det hemska hände. Jag kommer aldrig glömma den dagen.

En försmak av det eviga

Solstrålen lyser innerligt in i mitt sinne. Den ger mig glädje på djupet. En försmak av det eviga.