Ett avsnitt ur deckaren "Tystnaden"

"Det är en stjärnklar och vindstilla natt. Månens sken lyser in genom fönstret , med den nerdragna men halvöppna persiennen. Innanför tegelvägen är stämningen ansträngd. Carolin ligger ner i en brunrutig soffa från 60- talet, ovanför hänger en tavla med ett grått hästhuvud på. För övrigt är rummet tomt på möbler och tavlor. Hennes smärta börjar tillta. Förutom månens sken så är de mörkt i rummet. Vid fönstret står Jörgen och tittar nervöst ut genom persiennen. Plötsligt vibrerar mobilen i Jörgens byxficka. Han tar upp den fort och tittar på displayen, sen svarar han med en tveksam röst, ja hallå. Mannen som ringer säger stressat, -ni måste sticka därifrån på en gång. För dom är på väg dit. -Hur kan du veta det frågar Jörgen? - Jag kan inte prata mer nu svarar mannen och bryter samtalet. -Vi måste härifrån nu så fort vi bara kan säger Jörgen till Carolin. -Jag orkar inte svarar Carolin med svag röst. -Men vi måste! -Lätt för dig att säga som inte är dödssjuk. Efter några minuters övertalning , så går dom mot ytterdörren. I samma ögonblick som Jörgen ska låsa upp dörren, så är de någon från utsidan av dörren, som trycker ner handtaget."