Tystnaden

"De var mörkt och regnet bara öste ner. Han sprang så fort han bara orkade. En känsla av panik spreds sig i hans slitna kropp. Han hörde dom tunga stegen komma allt närmare honom. Ja kommer aldrig klara de här tänkte han. Just som han hade den tanken i huvudet, så halkade han till på den genomblöta asfalten och ramlar omkull. Han hinner inte resa sig innan han hör att stegen bakom honom har tystnat, och han tittar upp och får då se honom stå där med en kall stirrande blick"