Som i en dimma färdades jag. Långt bortom tid och rum. En önskan flög förbi vid horisonten. Jag slöt ögonen när havets vågor försvann. Nära kom en strimma av lugn. Natten hade inte sagt sitt än. Timmarna släcktes. Men så kom du med ljus och allt blev som en soluppgång .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar