Vadå besvärliga, tänker du?! Jovisst är det fantastiskt vackert med solnedgångar vid havet, härliga dagar på badstranden och sköna promenader i skog och mark! Du kan säkert själv nämna egna favoritupplevelser i naturen. Men innan jag förklarar vad jag menar med vår besvärliga jord, låt mig göra en kortare återblick i historien:
I skapelseberättelsen i Bibeln talas det om att Gud skapade allt i tur och ordning och efter varje moment såg han på sitt verk och konstaterade att det var gott! Alltså en positiv bild av det fysiska och materiella. Men den bilden kom inte att accepteras av alla under de kommande tidsperioderna, en grupp som brukar kallas för gnostiska kristna menade att skapelsen var underlägsen det andliga eller till och med ond. Och skaparguden var underställd den högste Guden! Det gällde alltså att frigöra sig från det fysiska och hålla fokus på det själsliga eller andliga.
Genom kyrkohistorien har den här negativa synen på det jordiska sedan påverkat olika kyrkor och samfund, det är inte bra att ägna sig för mycket åt idrott och sport för det tar bort intresset från bibelläsning och bön. Det verkar faktiskt som om man, medvetet eller omedvetet, har tänkt som gnostikerna, skapelsen är bara till hinder för andlig utveckling. Asketerna levde t ex efter den filosofin. Intressant i det sammanhanget är dock att Jesus inte tycks ha delat uppfattningen, han uppskattade snarare det materiellt goda i livet.
Jorden och skapelsen, hur vi nu än tror att den gick till, måste ju rimligen vara god i grunden även om Birger Schlaug menade i en artikel att det som händer på åkrar och fält inte är enbart gott, småkryp äter andra kryp och äts i sin tur upp av andra större djur eller insekter. Visst är det så att det pågår en kamp på jorden för överlevnad, men det handlar inte om ondska utan just om överlevnad. Det onda och destruktiva i tillvaron har människan hittat på!
Tillbaka till vår besvärliga jord. Jag och många med mig har noterat att klimatet har förändrats steg för steg, kraftiga jordbävningar och översvämningar tycks ha blivit vanligare. Det finns människor som menar att det ingår i Guds plan för mänskligheten, som ett straff för människors onda och destruktiva livsstil. Och på ett indirekt sätt kan det vara så, inte på det sättet att Gud förorsakar naturkatastrofer, men på grund av vår hänsynslösa exploatering av jordens resurser. Öknarna breder ut sig på grund av skogsskövling, osv., det säger sig självt att jordens tillgångar inte är oändliga men vi tycks tro det många gånger. Om vi menar att jorden och den fysiska världen är ond i sig själv spelar klimatförändringarna ingen större roll, det som händer är förutsagt i Bibeln och inget att göra något åt. Men naturligtvis kan vi göra något för att stoppa den destruktiva utvecklingen, men det kräver medvetenhet och engagemang hos politiker och allmänhet. Låt oss göra det vi kan.
Texterna i Bibeln som handlar om ändens tid är litet varierade, i Johannes uppenbarelse kapitel 20 står det om ett tusenårigt rike som ska förekomma slutstriden och den nya skapelsen. Men Jesus talar inte om ett sådant rike vad jag förstår, i Markusevangeliet kapitel 13 säger han däremot att Gud kommer att förkorta den sista tiden för annars kommer ingen människa att kunna bli räddad. Samtliga texter är dock överens om att efter allt detta onda kommer något nytt och gott att komma. En återställd och god paradisjord ska ersätta den gamla jorden som vi människor faktiskt förstörde. Den apokalyptiska katastrofen blir alltså inte avslutningen på mänsklighetens historia.
Bosse Divander
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar