Ett gästinlägg av Stefan Swärd

Jag upphör inte att fascineras över personen Jesus Kristus. Oavsett vad man tycker eller tror om Jesus, så är han den främste i världshistorien. Inte någon som är så läst, trodd, hyllad, älskad och beundrad. En del tror att han inte har funnits. Man behöver då förklara varför någon som inte har existerat kan bli den mest beundrade och respekterade i mänsklighetens historia. Världens drygt 2 miljarder kristna bekänner Jesus som Herre, som Gud inkarnerad, Gud som blev människa. Jesus föddes i en helt oansenlig avkrok av dåtida världen i norra Israel. Området var ockuperat av romarna så judarna hade ett mycket begränsat handlingsutrymme. Att bli fri från den romerska ockupationsmakten var drömmen, många judar hade också lämnat Israel och var kringspridda i det gigantiska romarriket. Jesus växte upp i Galiléen i norra Israel, som var ett område präglat av småstäder och landsbygd. Jesus växte upp i en vanlig enkel familj, där pappan var snickare och småföretagare. Jesus gick i pappans fotspår och jobbade som hantverkare i småföretagarmiljön. Jesus blev mördad vid 33 års ålder och borde rimligtvis ha blivit helt bortglömd i historien. De enda personer som fortfarande är kända från antiken är kejsare, kungar, de främsta militära ledarna, de främsta författarna och filosoferna, vars handskrifter har bevarats till eftervärlden. Men Jesus var ingenting av detta. Jesus skrev inte ens böcker men små fragment av hans tal finns bevarade i Nya testamentets texter. Det mest kända är bergspredikan, kanske världshistoriens mest kända, beundrade och mest citerade litterära verk. Jesus väckte fascination under sin livstid, de stora folkskarorna trängdes kring honom för att få se honom eller höra honom. Jesus kom med unika anspråk på att vara Gud. Han sade att han är världens ljus. Han sade att han är vägen, sanningen och livet. Han sade att han är livets bröd. Han sade att han är uppståndelsen och livet och den som tror på honom ska leva om han än dör. Inte någon kan påstå dessa saker utan att klassas som knäppgök eller psykiskt störd. Men Jesus blev trodd, respekterad, hyllad och beundrad. Det avgörande tecknet var hans uppståndelse. Det var detta som övertygade hans lärjungar definitivt. Med den strikta romerska avrättningsmetoden och säkerheten kring avrättningar, var det en omöjlig teori att han bara var skendöd, eller att hans kropp flyttats, antingen av lärjungarna eller av myndigheterna. Enda förklaringen till varför de deprimerade och tvivlande lärjungarna efter Jesu korsdöd, att de skulle förvandlas till glada ambassadörer för budskapet om hans uppståndelse – enda förklaringen är att de faktiskt hade mött den uppståndne. Det kostade deras liv, varför skulle de ge sina liv för ett luftslott eller en hallucination, om det bara var en inbillning om Jesu uppståndelse. Människor idag möter Jesus, tror på Jesus, hyllar Jesus, fascineras över personen Jesus. Jag tror på honom och följer honom därför att jag har mött den uppståndne.