Egentligen är det väldigt enkelt, ena foten framför den andra och så upprepar man detta om och om igen. På köpet kan man få:
✅ Fantastiska morgonrundor när solen går upp och dimman lättar
✅ Stekande heta rundor när solens strålar gör allt för att ta musten ur dig
✅ Ljuvliga tysta skogsrundor över rötter och mossor
✅ Bullrande livfulla stadsrundor när staden kokar av liv och trafik
✅ Duschliknande rundor i hällande ösregn när väderrapporten lovade uppehåll
Listan skulle kunna göras lång men jag hoppas budskapet går fram ändå. Med ett öppet sinne och sköna skor ligger allt detta och väntar på dig!
Vi går tillbaka drygt 13 år i tiden till sommaren 2005. Våra fyra barn var i åldrarna 3-10 år. I Malmö arrangerades något som hette Broloppet som skulle gå från Danmark till Malmö och sträckan som skulle springas var 21 km, d.v.s. en halvmara. Den stekheta sommardagen loppet gick av stapeln fann jag mig själv sittandes ihopträngd med andra nummerlappsförsedda entusiatiska löparvänner på bussen som skulle ta oss över till Danmark. Resten är historia…
Sedan dess har jag i princip aldrig klivit ur löparskorna några längre perioder, numera är löpningen en fullkomligt naturlig del av min vardag, ungefär som att borsta tänderna. ☺ Otaliga är de vänner som undrade under småbarnsåren hur jag orkade med att springa och träna i den livsfasen. Jag brukar ställa motfrågan, hur orkar andra låta bli? Jag har ofta upplevt hur energifylld man kan bli av att ta en löprunda, även de dagar ”tröskeln ut” varit extra hög efter en jobbig arbetsdag eller dag som föräldraledig - kanske speciellt de dagarna! ”Man ångrar sig aldrig efteråt” är en galet klämkäck klyscha men fråga vilken person som helst som just avslutat ett pass och se vad du får för svar…
Jag har vid ett flertal tillfällen fått frågan om jag inte skulle kunna tänka mig att hålla i någon löpargrupp för ”vanliga människor” eftersom den som finns i en förening här i staden skrämmer bort en hel del ”Svensson-löpare”. Det gläder mig samtidigt som jag tycker det är synd att många människor dömer ut sig själva innan de ens provat på den fina löpargemenskap och inspiration en blandad grupp kan bjuda på. Jag kommer osökt att tänka på några av de första saker jag skulle vilja rekommendera att man tänker igenom när man ska komma igång med träning, oavsett träningsform, vad ger denna träning mig som gör att jag kommer vilja fortsätta? Vad är viktigt för mig?
Här kan svaren vara lika många som antalet ben i en gädda och ibland vet man det inte förrän man har provat några gånger.
Mina svar på frågorna ovan är att löpningen ger mig energi, får mig att bli gladare, gör mig levande, får mig att äta bättre mat, gör att jag tänker friare och ser saker i andra perspektiv, låter hjärnan koppla av och bara fokusera på nästa löpsteg. Visst kan tider och resultat vara viktiga även för mig men då alltid i jämförelse med mig själv - inte grannen, kollegan eller någon annan! Bland de charmigare frågorna jag fått är när min dåvarande granne hörde att jag skulle åka iväg och springa Göteborgsvarvet (då hade loppet ca 30.000 deltagare, nu det dubbla) och hon undrade ”Vad får du om du vinner?” Underbart… ☺
Det löpning ger mig mår jag alltid bra av alltså är det ganska enkelt att fortsätta knyta på sig skorna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar