Det är kanske inte så ofta som frikyrkligt eller kyrkligt engagerade människor, eller oengagerade, funderar på hur NT kom till? Men det är faktiskt en spännande historia! Hur började det hela? Följ med på en liten resa så får du se.
Det började med att en profet och judisk lärare från orten Nasaret, förövrigt en obetydlig plats, började att vandra mellan byarna i Galileen och undervisa om Guds rike. Du har förstått att det handlar om Jesus. Själv skrev han aldrig något så långt man vet, men snart nog tog berättelserna om hans liv och verksamhet fart. De gick från mun till mun som man brukar säga. Men det slutade inte med det, flera personer satte sig ner och skrev, papper fanns ju inte så man måste ha haft tillgång till papyrus (en växt som förekom längs Nilens stränder och som behandlades efter en särskild metod). Jesus och hans vänner pratade arameiska eller hebreiska, två semitiska språk, och kanske var det så att de allra första berättelserna skrevs ner på de språken, men så småningom blev de överförda till grekiska (den tidens engelska). Från början hade evangelierna varken verser eller kapitel och inga mellanrum mellan orden, gissa om det måste ha varit svårt att läsa texterna! Men de allra flesta kunde varken läsa eller skriva så det gjorde kanske inte så mycket ändå. Naturligtvis fanns det ett stort intresse av att få höra om profeten från Nasaret, så texterna lästes upp när de troende samlades. Man kan nog tänka sig att det var knäpptyst under uppläsningarna!
Den berättelse om Jesus som först skrevs ner och så småningom kom med i det Nya Testamentet, någon gång under 300-talet, var Markusevangeliet. Det evangelium som skrevs sist var Johannes berättelse om Jesus. De två evangelierna har förövrigt helt olika stil, både språkligt sett och teologiskt.
Eftersom boktryckarkonsten uppfanns först långt senare, på 1500-talet, måste allt skrivas ner för hand. Man kan tänka sig vilket tålamodsprövande arbete det måste ha varit. Kopior av originaltexterna skrevs ner och kopia efter kopia följde. Det som brukar kallas för grundtexterna är alltså kopior av de ursprungliga manuskripten som sedan länge är borta. Tänk om vi hade haft tillgång till dem idag, så fantastiskt det hade varit! Men det har vi inte och det närmaste vi kommer i dagsläget, är en kopia av Paulus brev från 200-talet, kallat P46 ( P står för skrivet på papyrus). Förmodligen skrev Paulus inte sina brev själv men dikterade för olika skrivare. 1 Tessalonikerbrevet anses vara den äldsta texten i Nya Testamentet.
Först under 300-talet samlades alltså de olika evangelierna och breven och samlades till det som vi idag kallar Nya Testamentet. Hur fick vi då NT på svenska? Jo, via Martin Luthers översättning av en grundtext som kallas Textus Receptus, förövrigt vilar också den berömda översättningen till engelska, King James Version, på samma grundtext. 1526 gavs den första svenska översättningen av Nya Testamentet ut, kallad Gustav Vasas Bibel eller Reformationsbibeln, och via tyskan kom två nya bokstäver in i det svenska alfabetet, nämligen ä och ö. Textus Receptus var länge den dominerande grundtexten men har idag inte samma ställning ibland de olika grundtexterna, den anses behäftad med flera svagheter. Två grundtexter som idag brukar lyftas fram är Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus. Båda skrevs på 300-talet och berättelsen om hur Sinaiticus upptäcktes är en spännande historia i sig, som jag kanske kan återkomma till någon gång.
Jag kunde fortsätta betydligt längre än så, men nu har du som läsare fått en liten inblick i hur berättelserna om den judiske läraren och profeten Jesus från Nasaret, blev en världsberömd bok som har översatts till många olika språk och blivit spridd till snart sagt alla länder och folk. En fascinerande historia!
Bosse Divander
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar