Befriad

"Det var mörkt, och jag gick så nära branten. Jag kände att någon ville putta mig ner för stupet som aldrig tar slut. Jag kände sån fruktan för mitt liv. Mina steg var så tunga. Kände mig så svag. Jag hade ingen möjlighet att stå emot den oerhörda kraften.

Ångesten hög tag i mitt hjärta, så att hjärtat brast sönder totalt. Jag visste inget längre, de var totalt mörker. Då hörde jag en mörk röst som sa till mig, nu ska du ner för denna brant som leder till fördärvet. Och jag föll, djupare och djupare ner kom jag. Tillslut nådde jag botten. Och när jag befann mig där nere, så kände jag sån kyla över hela min Själ. 

Jag var så rädd och kände mig så misslyckad. Livet togs ifrån mig. Men så hände det högst oväntade, jag kände att nån rörde vid min kropp. Genast kände jag att livets kraft strömmade igenom mig igen. Min ande fick nytt liv, nytt hopp. Och jag kände två händer som tog tag i mig och lyfte mig upp från den mörka, kalla och livlösa dalen. 

Åter på nytt kunde jag se den klarblåa himlen breda ut sig över berget. Jag kände att glädjen på nytt forsade i mitt hjärta. Äntligen fick jag känna mig levande igen. Full av ny kraft och mod. Och innesluten i kärleken som aldrig dör."